Mama,i found love
Mama, just killed my love,put a gun against his head,pulled my trigger,now his dead.
Update: Försöker plugga. Lära mig något.
Pappa lyssnar på House på högsta volym. Jag räknar i matteboken.
I'll do that the whole night. Happy holiday!
Crash into me
Reminds me of a person who I thought I loved.
Sometimes you think you love someone. But that's wrong.
Love is something you know, nothing you think.
Back to work.
What have I done to fall so hard for you
You are my everything
My head and my heart mind my wing
i could give all again
I'm never sure
of anyything
with you
I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done
to fall so hard
for you
Nothing is gonna stop me now
"Väntade du på mig?"
"Mm.."
"För min skull?"
"Mm.."
"Förlåt.."
Love yourself; otherwise you don't have to live
Skön dag fan. Förstår inte poängen med att gå 8 timmar i skolan. Det är fullkomligt omöjligt.
Jag lyckades denna gång ändå. Är det inte hemskt att vara "stolt" över sig själv för att man klarat av en skoldag med full närvaro? Jag skolkar aldrig men dock bär jag på den alldeles för ofta.
Jag börjar hitta mig själv. På riktigt. Jag strävar efter mål och kämpar för att kunna se det ljusa i livet. Det är en underbar känsla att ta klivet upp från siffran noll och se sig själv kunna ta sig upp. Det är en ovanlig känsla som jag,tro mig eller ej - aldrig känt förr.
Personer som sårat mig har faktiskt lärt mig ett och annat. Jag har insett att det krävs motgångar för att kunna ta sig framåt i livet. Jag kan både vara rätt filosofisk och psykologisk på samma gång och jag måste medge att jag den senaste månaden har lärt mig att sätta mig själv först, att jag ska stå i centrum för mig själv.
Att erkänna att man har fått en känsla av att faktiskt kunna lyckas är för mig något stort. Jag har aldrig lyssnat på någon som sagt " det här klarar du visst " jag har alltid tagit åt mig av det negativa framför de positiva, eftersom jag i mer än hälften av fallen fått smällar på ett eller annat sätt när jag redan legat ner.
Det är inte fören nu jag övertalat mig själv att motgångar och smärta visst och klart som fan går att besegra vare sig man vill det eller ej. Du besegrar dem för att du måste - och det är en jävligt bra fras att utgå ifrån.
I just need this stage to be seen
Jag vet inte.
Det gör fruktansvärt ont iallafall.
Just a thought
Jag vet att jag inte ska tänka på dig, gräva mig djupare ner i hålet, gråta, känna skuld.
Jag vet allt det där.
Trots det fungerar jag inte. Jag har blivit lika med noll. Jag hatar dessa känslor. Nedvärderande tankar som får mig att vilja försvinna. För det är precis det jag vill. Utan dig är jag inget. Inte just nu i alla fall. Jag vill se din blick så sårad när alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt. Det är en omöjlighet. Allt jag ser är oss.
I am a fool, thinking I could be everything he need
Till ditt hjärta
Du vet du kan förändra allting
Det blåser genom staden i natt
Hör du sanningen, den lät som ett skratt
Brinn hjärtat brinn
Vår fiende är rädd om sitt skinn
Det räcker med en gnista ett bloss
Dom skulle vilja vara som oss
Love is a letter
"Nej, jag vill inte, sa hon."
"Varför? frågade han"
"Varför? sa hon frågande."
"Ja, varför? sa han medan hans blick begrundade henne"
"Lever du? frågade hon honom."
"Ja? sa han."
"Just därför vill jag inte leva. Du klarar det. Det gör inte jag, sa hon tyst."
"Vadå, vad klarar jag?"
"Att leva. Utan mig."
Hon tog ett kliv bakåt. Vände sig om. Tänkte att hon aldrig ville se åt hans håll igen. Det gjorde så ont, hon älskade honom för mycket.
About us
Say you'll stay
Don't come and go
Like you do
Sway my way
Yeah I need to know
All about you
Say you'll stay
Don't come and go
Like you do
Sway my way
Yeah I need to know
All about you
Its all because of you
Its all because of you
My tears will dry on their own
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaka till dig. Vad jag bryr mig om är att höra dig andas,veta att du är nära.
Förlåt, nu slutar jag.
I don't know how, but I don't even care
Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta, mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta och jag skäms för att säga att du är kvar i mig, skratta åt det, för då kommer jag kanske över det, hur kunde du falla när hon sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
I hope life is good wherever you are
2002
Livet hade inte varit enkelt. Men något fick henne att hoppas. Hon kom in, sökte någon att prata med, såg honom. Det var första gången hon hade sett något så fint. Det var precis då hon blev så vansinnigt kär.
Dagarna gick, det var inga tråkiga dagar, hon fick se på honom hela tiden. Han var underbar. Hon försökte tränga bort känslorna men det var fullkomligt omöjligt.
Hon såg honom gå ner, hon följde efter. De möttes. Hon gav honom en puss, han svarade med en puss tillbaka.
Hon var överlycklig. Han hade valt henne, framför allt annat.
Han ville träffa henne sa han. Bara han och hon. Hon mötte honom utanför. Där stod han. Han gav henne en kram. Båda visste vad de ville göra. De kom hem till honom och allt hände på en gång. Trots det sa han "Ibland klickar det, och tog henne i handen"
Hon var överlycklig igen. Hennes kropp var fylld av hans kärlek.
Dagen därpå möttes deras ögon igen. Så var det varje dag.
Hon hade bestämt sig för att han skulle bli hennes. Två veckor efter fick hon som hon önskat.
Månaderna gick, hon hade gått från att vara en individ,till ett med honom. Inget kunde vara vackrare än såhär.
Allt vände. Han sa att han inte visste. Hon blev lämnad. Hans hjärta ville men hans hjärna kunde inte.
Fyra dagar i helvetet. För båda två. Känslan om att förstå hur mycket de behövde varandra visade sig direkt.
De fyra dagarna i helvetet var borta.
De klarade sig inte utan varandra.
Trodde han. Hon visste att han bara trodde.
Hon försökte kämpa. Hålla inne tårarna. Inbilla sig att det alltid skulle vara dom.
Hon blev lämnad igen. Hennes hjärta gick itu för andra gången. I miljoner bitar, igen. Hon ville inte förstå. Hon kunde inte förstå att det var på riktigt. Att hon skulle tvingas gå igenom det en till gång. Men han tvingade henne. Hon var tvungen. Nu var det på riktigt. Något som varken hon eller han ville förstå.
Hans hjärta ville inte längre. Det hade slutat slå för henne, sa han. Hans ord hördes om och om igen i hennes huvud. Hon ville inte leva såhär längre; sa att hon skulle försvinna för evigt om han fortsatte. 
